Möt Lena Brundin – från mjölkgården till kontrollanläggningar

Efter 17 år bland kor, traktorer och mjölkmaskiner bestämde sig Lena Brundin för att byta bana. Vid 40 års ålder satte hon sig i skolbänken för att utbilda sig till elkraftsingenjör – utan några som helst förkunskaper inom el. I dag arbetar hon som kontrollanläggningsingenjör på Vattenfall Services, där hon har upptäckt att steget från lantbruk till elkraft faktiskt inte är så stort som man kan tro. Och att modet att börja om kan öppna dörrar man aldrig kunnat föreställa sig.

Efter 17 år inom jordbruket bestämde du dig för att byta bana helt. Varför?

Jordbruket är fantastiskt roligt och varierande, men också fysiskt krävande. Jag började fundera på hur kroppen skulle må efter ytterligare 10–15 år och insåg att det var dags att tänka om. Att det blev elkraft var lite av en slump. Jag undersökte vilka branscher som hade en spännande framtid och ett långsiktigt kompetensbehov. Elkraft verkade helt rätt! Jag har alltid gillat teknik, matte och fysik, och trivs med att arbeta praktiskt och lösa problem.

Hur reagerade omgivningen när du berättade om ditt beslut?

De blev nog ganska förvånade! Men jag har ett fantastiskt nätverk av vänner som hela tiden har stöttat och hejat på mig. Det har betytt väldigt mycket.

Du började utbilda dig till elkraftsingenjör i Härnösand. När kände du att du hade valt rätt?

Första gången var när vi började läsa ellära på allvar. Jag hade inga förkunskaper och var ganska osäker, men plötsligt började bitarna falla på plats. Jag tänkte: ”Det här kommer jag faktiskt att lära mig!” Nästa gång var under min första LIA-praktik på Vattenfall Services. Jag kom dit som nybörjare, men möttes av ett otroligt varmt välkomnande. Alla var hjälpsamma och stöttande. Då kände jag verkligen att jag hade hittat rätt.

Praktiken på Vattenfall Services ledde till anställning. Vad fick dig att vilja stanna?

Det var framför allt arbetsmiljön, kulturen och människorna. Jag blev imponerad av hur välkomnande alla var och hur självklart det var att hjälpa varandra. Säkerheten kommer alltid först, och jag har aldrig känt mig pressad att göra något jag inte varit redo för.

Vilka erfarenheter har du tagit med dig från lantbruket in i elkraftsbranschen?

Mer än man kan tro! På en gård måste verksamheten fungera oavsett snöstorm, strömavbrott eller trasiga maskiner. Djuren behöver fortfarande mat och vatten. Man lär sig att prioritera, tänka kreativt och lösa problem under press. Det har jag stor nytta av när vi exempelvis ska få ny teknik att fungera i 50–60 år gamla elanläggningar. Lantbruket har lärt mig att vara envis och lösningsorienterad. Jag ger mig sällan vid första motgången!

Du beskriver dig som lugn och svårstressad. Har korna något med det att göra?

Absolut, jag tror att mycket kommer från arbetet med djur. Djur reagerar på människors sinnesstämning, så man lär sig snabbt att lugn, tålamod och tydlighet fungerar bättre än stress och frustration. Den erfarenheten har jag stor nytta av idag. När något inte fungerar som tänkt hjälper det sällan att forcera fram en lösning. Ofta kommer man längre genom att ta ett steg tillbaka, tänka metodiskt och angripa problemet på ett strukturerat sätt.

Finns det fler likheter mellan att arbeta med djur och med elanläggningar?

Ja, det finns faktiskt fler likheter än man kan tro, inte minst när det gäller säkerhet. Att hantera stora djur och tunga maskiner kräver precis som arbete inom elkraft att man identifierar risker, planerar noggrant och kommunicerar tydligt. Skillnaden är att vi inom Vattenfall Services har mycket tydliga rutiner, driftordrar och säkerhetsinstruktioner som stöd. Men grundtanken är densamma: att alla kommer hem oskadda efter arbetsdagen.

Vad gör egentligen en kontrollanläggningsingenjör?

Vi arbetar med de intelligenta system som styr, övervakar och skyddar elnätet. En viktig del är reläskydden – elnätets krockkuddar – som blixtsnabbt kopplar bort felaktiga delar för att förhindra större skador och strömavbrott. Det häftigaste är variationen! Ena dagen arbetar jag med konstruktion och programmering på kontoret, nästa dag ute i en anläggning. Det finns alltid något nytt att lära sig, och det tycker jag är fantastiskt!

Vad har karriärbytet lärt dig om dig själv?

Att man klarar mycket mer än man tror! Jag har fått bevisa för mig själv att det går att lära sig avancerade saker även senare i livet. Åldern är sällan det största hindret. Det handlar oftare om att våga.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att göra samma resa?

Kör bara, kör! Vi står mitt i en enorm omställning där samhället elektrifieras och behovet av kompetens inom elkraft är större än någonsin. Det är en bransch där man får vara med och bygga framtidens infrastruktur samtidigt som man har goda utvecklingsmöjligheter och en trygg arbetsmarknad. Framför allt skulle jag säga: låt inte rädslan för att börja om hindra dig. Jag bytte bana vid 40 års ålder och det är ett av de bästa beslut jag har tagit.

När du ser tillbaka på din utvecklingsresa – vad är du mest stolt över?

Att jag vågade! Att lämna något jag kunde utan och innan, för att börja om helt från början vid 40 var ett stort steg. Utbildningen var stundtals krävande, men jag klarade det. Att byta bana är ett av de bästa beslut jag har tagit! Om fem år hoppas jag kunna se tillbaka och säga att jag har utvecklats till en självgående, trygg och skicklig kontrollanläggningsingenjör som bidrar fullt ut till både teamet och våra projekt.

5 snabba med Lena

Morgonpigg eller nattuggla? Morgonpigg! Efter 17 år som mjölkbonde sitter det i blodet.

Dold superkraft? Att läsa av djur – de säger mer än man tror!

Vad fyller du helst ledigheten med? Mina två tonåringar, härliga vänner, tre hundar och fyra katter!

Drömresmål? Sol, värme och Medelhavet – där trivs jag som bäst! Gärna med en god paella på bordet.