När minus 30°C är en del av jobbet

Meterdjup snö, mörker, hård vind och temperaturer som kan krypa långt under minus 30. För Louise Tegel och hennes kollegor i Sveriges nordligaste delar är extrema vinterförhållanden en del av arbetsvardagen. Här handlar säkerhet om betydligt mer än rätt kläder – om erfarenhet, noggranna förberedelser och ett lagarbete där man hela tiden har koll på både sig själv och varandra när förutsättningarna blir riktigt tuffa.

Louise Tegel arbetar som tekniker på lokalnät inom Ledningar Gällivare och Kiruna på Vattenfall Services. Arbetsområdet är stort: från Treriksröset i norr ner mot Kalixälven och från norska gränsen till Pajala kommun i öster. Vintertid kan en helt vanlig arbetsdag innebära 16–24 minusgrader.

 – Man vänjer sig. För mig har det blivit vardag. Men man måste acceptera att saker tar längre tid och tänka igenom jobbet på ett annat sätt. Det första jag brukar känna av är händerna – man behöver tunna handskar för att kunna skruva små delar, men samtidigt måste man skydda sig mot kylan. Jag brukar ha flera par handskar och hålla några varma innanför jackan eller i bilen, förklarar Louise Tegel.

Kylan påverkar inte bara människan. Oljor och fetter blir sega, batterier tappar kapacitet och material kan bli både hårt och sprött. Tejp och tätningsmaterial som normalt är mjuka måste ibland hållas varma innanför jackan för att kunna användas. Det som fungerar utan problem vid mildare temperaturer kan alltså kräva både andra arbetssätt och mer planering när kylan slår till.

Louise Tegel jobbar för att säkerställa elförsörjning även i exterma väderförhållanden.

Skotern tar vid där vägen slutar

Under vintern sker många arbeten långt från farbar väg. Då är snöskotern ett viktigt arbetsredskap. Vattenfall Services har flera smalbandade skotrar för att ta sig fram i terrängen, och även en bredbandad modell när tyngre material behöver transporteras.

 – Skotern tar oss fram på ett sätt som inget annat fordon kan. Men man måste kunna hantera den. Terrängen kan vara brant och när man kliver av kan man plötsligt stå med snö upp till midjan. Ibland får vi platta till snön med skotern eller använda snöskor för att överhuvudtaget kunna röra oss vid arbetsplatsen, säger Louise Tegel.

Snödjup på en till två meter är inte ovanligt. Till det kommer mörkret. Under vintermånaderna försvinner dagsljuset snabbt, vilket gör pannlampor, arbetsbelysning och reservbatterier till en självklar del av utrustningen. Även vinden kan snabbt förändra förutsättningarna.

 – Även om det bara snöar lite, kan sikten försämras kraftigt när vinden river upp snön. Ska man dessutom stå högt upp i en stolpe blir arbetet betydligt mer krävande. Kyla och is på stolpen gör också klättringen svårare eftersom stolpskorna får sämre fäste, berättar Louise Tegel.

När kylan styr arbetet

Vid temperaturer under minus 30 grader har Vattenfall Services särskilda säkerhetsrutiner. Planerbara arbeten ska undvikas och vid nödvändig felavhjälpning vidtas extra säkerhetsåtgärder. Minst två tekniker åker alltid ut – i separata fordon – utifall att ett fordon inte startar eller fastnar. Extra kläder, räddningsfiltar, hand- och fotvärmare, varm dryck, extra starthjälp och fungerande kommunikationsutrustning hör till beredskapen.

 – När det blir riktigt kallt påverkas både vi och utrustningen. Och blåser det samtidigt blir förutsättningarna ännu tuffare. Ibland behöver vi vara flera på ett uppdrag så att vi kan byta av varandra och gå undan för att värma oss. Vid extrem kyla eller hårt väder kan vi behöva vänta tills förutsättningarna blir bättre. Säkerheten går alltid först, säger Louise Tegel.

I områden med dålig mobiltäckning tas satellittelefon med. Dessutom finns en central ärendestyrning som håller kontakt med teknikerna ute i fält.

I fjällområden kan även lavinrisken behöva bedömas. Louise och hennes kollegor utbildas i lavinsäkerhet och har vid behov med sig lavinutrustning som sökutrustning, sonder och spadar. Innan ett uppdrag inleds görs riskbedömningar och vid behov tas även kontakt med lavinexperter. Mycket av säkerhetsarbetet sker alltså redan innan teknikerna lämnar kontoret.

Snöskotern är ett viktigt arbetsredskap för Louise. 

”Man måste kunna säga stopp”

För Louise är lagarbetet minst lika viktigt som utrustningen.

 – Man måste kunna säga att man inte klarar mer just då. Alla är inte i toppform varje dag. Har man sovit dåligt eller börjar bli för kall utsätter man både sig själv och kollegan för risk om man inte säger ifrån. Hos oss finns en kultur där det är helt okej att avbryta, förklarar hon.

Samtidigt är ansvarskänslan stark när fel inträffar och människor väntar på att få tillbaka elen.

 – Vi vill göra allt vi kan och gärna vara med och lösa problemet in i det sista. Men säkerheten måste alltid styra.

Trots kylan råder ingen tvekan om att Louise trivs med både arbetet och miljön.

 – Vårvintern är fantastisk. När solen kommer fram, snön ligger kvar och man kan stanna med skotern på en fjällsida och dricka en kopp kaffe – då är det svårt att tänka sig en bättre arbetsplats, avslutar Louise Tegel.