Varje dag rör sig hundratals av Vattenfall Services medarbetare ute i skog och mark för att säkra Sveriges energiförsörjning. En kanske okänd, men viktig del i uppdraget, är att motverka spridningen av invasiva växter.
Att parkslide och lupiner är invasiva växter känner de flesta till, men färre vet att det idag finns så många som 257 främmande arter som bedöms ha hög eller mycket hög risk att bli invasiva i Sverige inom 50 år. Sedan flera år tillbaka har Vattenfall Services därför en tydlig riktlinje för hantering av invasiva växter.
– I många av våra uppdrag ingår att förbereda mark inför ett byggprojekt. Eftersom att det är svårt att bli av med invasiva växter när de väl etablerat sig, är det viktigt att arbeta förebyggande, säger Annica Olsson, enhetschef för ledningsunderhåll på Vattenfall Services.
Redan i planeringsstadiet för ett projekt eller uppdrag i fält görs en kontroll för att identifiera vilka invasiva växter som har observerats i det berörda arbetsområdet. Hantering och bekämpningsmetoder ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig och vilka växter det handlar om. Det är därför viktigt att behandla frågan i varje enskilt fall och projekt.
– När vi planerar inför ett arbete, hämtar vi in så mycket information som möjligt, så att vi är förberedda när vi väl kommer ut i fält. Vet vi att det finns invasiva växter registrerat i området är det exempelvis viktigt att våra entreprenadmaskiner och arbetsfordon som vistas på platsen inte sprider rötter eller frön. Rengöring av maskinerna med vatten och högtrycksspruta behöver göras innan de förflyttas. Inga kemikalier används, förklarar Anders Fransson som är markförhandlare och skogsinspektor på Vattenfall Services avdelning Skog och mark.
Vattenfall Services ansvarar även för fortlöpande röjningsunderhåll, exempelvis i ledningsgator och ställverk runtom i Sverige. I det uppdraget ingår ofta bekämpning av invasiva växter. Ett sådant exempel är bekämpningen av jättebjörnloka som har identifierats vid ledningsgator och runt vissa ställverk i Jönköpingstrakten. Det handlar om stora områden på några tusen kvadratmeter som är drabbade. En utmaning med jättebjörnlokan är att dess frön kan ligga latenta i marken i många år – det krävs med andra ord ett envetet och kontinuerligt arbete att bekämpa den.
– Vi har provat olika metoder, men det vi har sett som ger resultat är när vi kör en fjärrstyrd gräsklippare i terrängen. Vi kör ett par, tre gånger per säsong för att ta ned jättebjörnlokan innan den går upp i blomställning och hinner sprida sina frön. Vi är nu inne på andra året och kan se att jättebjörnlokans omfattning minskar samtidigt som gräset växer sig starkare och tar över, berättar Anders Fransson.
En annan fördel med just den här metoden är att personalen kan befinna sig på tryggt avstånd från själva röjområdet, och är därmed skyddade från jättebjörnlokans växtsaft som är giftig och kan orsaka kraftiga hudskador.
Även kanadensiskt gullris, som enligt Naturvårdsverket är en av de mest problematiska invasiva växtarterna i Sverige idag, förekommer inne i ställverken. Denna växtart stortrivs i grus och sprider sig både genom frösläppning och via sitt rotsystem. Här används istället mekanisk bekämpning i form av en harv som dras genom gruset för att skära av rötterna.
För att säkerställa att Vattenfall Services uppfyller gällande krav, hålls regelbundna genomgångar och utbildningar för medarbetarna. Om invasiva växter påträffas i fält finns en rutin för att direkt pausa arbetet och ta kontakt med den lokala kommunen eller länsstyrelsen för samråd. Vattenfall Services interna miljö- och tillståndsavdelning ger även stöd och råd. Påträffandet av invasiva växter i fält rapporteras också in till i SLU:s artportal, som är en öppen databas med tjänster för rapportering, sökning och hantering av artobservationer.
– Ju fler som rapporterar desto bättre underlag får vi alla i arbetet med att planera och prioritera för att förebygga och hindra spridning av invasiva växtarter, säger Annica Olsson.